Det du MÅSTE veta om nätverksmarknadsföring för att lyckas!

Gratis guide - 2 videos + 1 PDF

Sonens födelsedag firades med lyxbrunch i söndags. Det tråkiga i kråksången var bara att han inte var närvarande eftersom vi bor på olika orter. Svenska flaggan stod på bordet och det var lite högtidligt eftersom brunchen var lite av lyxvariant. Bl a serverades ostron, dock till ett pristillägg, men ändå, ostron till brunch hör ju inte till vanligheten precis.

Att jag gillar det goda i livet är jag den första att bekänna. Indirekt ligger det ett täcke, kanske t om en blöt filt av skuld och skam över hela den meningen. Att tycka om det goda i livet, att gilla lyx och att älska bekvämlighet och det som kan betecknas som ”det lilla extra” är inte förenligt med den svenska folksjälen. Alltså måste jag ”bekänna” denna synd, detta avsteg från att vara en rättrådig människa. Jag ”bekänner” denna synd med en omedelbar automatik. Så automatiskt att det är först när jag skrivit meningen och ser orden i skrift som jag reflekterar över det jag skrivit.

Olika världar – olika verkligheter

Det första samtalsämnet vid bordet blev den gemensamma lilla besvikelsen över att brunchen inte riktigt höll den standarden vi hade föreställt oss att den skulle ha med tanke på priset. Vi lovprisade istället den exklusiva touchen på maten på ett annat ställe. I samma ögonblick som vi kom tillbaka till bordet efter den första rundan runt buffén så fortsatte diskussionerna om mat. Naturligtvis kom vi in på vad man ska äta respektive inte äta. En i sällskapet framhärdade att ”levande föda” s k raw food var det bästa att äta. Nyttigast, bäst och mest naturligt. En annan fastslog direkt att det inte alls stämmer att raw food är det bästa. Personen hävdade att vissa livsmedel behöver tillagning för att kroppen ska tillgodogöra sig näringsämnena. Jag är en köttälskande människa som är fullständigt övertygad om att det är våra tankar OM maten som har betydelse. Tror vi att den är nyttig, ja då är den nyttig för oss. Tror vi att maten är onyttig, ja då är den definitivt skadlig för oss.  Jag bestämde mig för att inte gå in i diskussionen eftersom jag har lärt mig att det är i princip omöjligt att övertyga en annan person om den har starka övertygelser i en fråga. Jag kan inte heller förklara mina ståndpunkter eftersom jag brukar trassla in mig i den ena obegripliga förklaringen efter den andra. Det brukar bara sluta i en allmän förvirring 😊 där jag framstår som en heltokig och obegriplig människa.

Olika världar - olika verkligheter

Samtalet fortsatte vidare in på klimatfrågan och det var så tydligt att vi hade så olika åsikter även i den frågan. Det blev väldigt klart för mig att det vi brukar säga om att var och en lever i sin verklighet verkligen ÄR så. Jag tycker det är intressant att försöka anlägga ett metaperspektiv på livet och på olika händelser. Just det här ögonblicket blev det så tydligt att vi lever alla i vår egen verklighet. Det är bara ett konstaterande och jag lägger inga värderingar i detta eller har synpunkter på någons åsikt. Själva händelsen var ett sådant tydligt exempel på att alla verkligen lever i sin egen verklighet.

Sockerchock

Vid desserten nämnde jag att jag brukar bli så trött efter maten, vansinnigt, sjukligt trött. Kanske att jag har diabetes eftersom jag äter så mycket godis, sa jag. Då säger min vän: ”Du hamnar i sockerchock, det behöver inte vara diabetes”.  Det var något jag inte ens tänkt på. Eftersom jag inte har någon åsikt eller inte är så intresserad om vad min trötthet beror på var jag öppen för att kunna ta emot andras åsikter. Jag kunde alltså ta in hennes åsikt/förklaring och börja processa tanken om vad min trötthet kunde tänkas bero på. En avsevärd skillnad jämfört med frågor som engagerar mig som t ex politik eller klimatfrågan. Där har jag min bild av världen och verkligheten. Och den rubbar man inte i första taget! Där har jag har bevis och referenser som stöd för mina åsikter. Där står jag fast! 🙂

Partiledardebatten på kvällen blev bara ytterligare bevis på att alla vi människor lever i vår alldeles egna lilla värld. En partiledare frågar en annan partiledare en rak fråga. Svaret som kommer blir något helt annat, något som inte har med frågan att göra. Så tydligt när man sitter som åhörare.

En partiledare till en annan partiledare:

-Varför utvisas inte utländska våldtäktsmän?

Svaret från den andra partiledare:

– Vi har tagit initiativ till och genomfört samtyckeslagen.

Vi hade ju en liknande situation i höstas där en partiledare såg tydliga samband mellan anställningsvillkor och antalet våldtäkter. Debattledarna måste också ha förstått det här med att det är absolut ingen idé att försöka övertyga eller påverka någon som är fast i sina åsikter. Annars så skulle de väl självklart ha försökt klargöra för oss tittare genom att ställa följdfrågor. Men numera ställer ju journalister inga följdfrågor utan de nöjer sig med att nicka bekräftande och gå vidare till nästa fråga.

För mig blir det allt tydligare att vi alla lever i var sin egen värld och verklighet.

Skicka gärna ett meddelande till mig

Kerstin Hofgren

Kommentera gärna här nere

Leave a Reply

Your email address will not be published.