Idag så skapade jag en ny PowerPoint som jag ska spela in i morgon eller övermorgon. Jag får se hur jag känner mig. Nuförtiden så är jag ytterst obekväm med ”måsten”. Även om det bara gäller mig själv 😊. Oftast känner jag mig som en trotsig 3-åring eller en tonåring som är ANTI mot allt, utom det kontroversiella. Min son frågade mig faktiskt häromsistens något i stil med:

”säger du så för att du är VILL vara emot”?

Jag kan säga att jag blev lite chockad, ändock inte förvånad. Jag menar… det är ju den typen av frågor som jag själv hade kunnat ställa till honom när han var tonåring! Något som jag inte minns att jag gjorde, men väl tänkte!

Känslan av att vara professionell

I alla fall så känslan jag hade när jag snabbt razzlade ihop en PP om ett ämne som i och för sig engagerar mig. Den känslan är lite speciell. Plötsligt var jag tillbaka till mitt tidigare professionella JAG. Personen som utan vidare tar sig an alla utmaningar med mottot – ”Känn rädslan, och gör det ändå” – eller – ”Just do it”- eller- ”Sova kan jag göra i graven” – eller något annat populärt ordspråk vars andemening är:

Just do it

Gör det bara!

Just do It!

Bara Go for It!

”Kerstin, hur är läget? Jag undrar om du kan hålla en 5-poängare (7,5 hp) i marknadsföring för xxxx”?

Frågan kom dagen efter en mycket stor och omfattande operation och när jag låg inlagd på sjukhus. Jag var ganska vimmelkantig av både smärtstillande och den intensiva smärta som medikamenterna inte rådde på. Självklart så skärpte jag till mig och svarade:

”Jamen, allt är toppen med mig! Hur är det med dig? Självklart så kan jag göra det. Berätta mer om vad som gäller”?

Efter att ha lyssnat på personens klagomål om läget på lärosätet i ca 10 min fortsatte vi sen med förhandling om pris och villkor.

Efter avslutat samtal så tittade min rumskamrat på mig och sa:

”Men herregud, vad är det du håller på med”?

Jag minns att jag tänkte lite föraktfullt – ”En anställd! En sån som låter egen sjukdom gå före arbetet”!

Jag svarade: ”som egenföretagare måste man alltid leverera”.

Under mina 6 veckor som ”sjukskriven” – (egenföretagare får aldrig någon ersättning från Försäkringskassan) så läste jag in mig på ämnet, la upp en kursplan etc och tränade in föreläsningarna.

Ett ganska vanligt exempel på ”Just do it-mentaliteten” som lyfts upp och som förhärligas av många. Jag har själv tillhört dessa personer som trotsat både egen och nära anhörigas sjukdom och ALLTID prioriterat arbetet före privatlivet.

Idag ser jag det som ett mycket osunt förhållningssätt till både livet och arbetet. Det som en gång var min stolthet – att aldrig, aldrig, aldrig, ALDRIG ge upp – ser jag idag som ett uttryck för en omedveten föreställning om att resultat kommer av att kämpa.

Något som jag idag vet inte alls stämmer. Framgång kommer av helt andra saker. (Vilka dom är, kommer jag att komma tillbaka till vid ett senare tillfälle.)

Men känslan idag var lite härlig! Jag var tillbaka till kända domäner; producerade med lätthet och flyt. Kände mig kompetent – och känslan av att vara kompetent – den är härlig! Det kan jag inte förneka, trots att jag idag gör allt för att komma ifrån allt det som representerar mitt tidigare yrkesliv.

Kommentera gärna här nere

Leave a Reply

Your email address will not be published.